Yashica-Mat

Från början ägde min morfar denna Yashica-Mat. Idag hittade jag och mamma den i ett skåp. Mekaniken verkar fungera. Spännande!

48h – sveriges största reklamtävling

Enligt mig även den roligaste. Kan bero på att det var min första. Men jag tvivlar på att andra tävlingar kan överträffa 48h. Så redan i inledningen skickar jag mina varmaste tack till arrangörerna – tack. Vill du läsa mer? Surfa in på 48h

Häst med taktkänsla.

Det är hästar överallt. Några lever i fruktskålen, andra finns i Findus lasagner och en dansar till Fleetwood Mac vid den engelska kusten.

Mobiloperatören Tre – eller Three som de heter i England – släppte den 28 februari lös en dansande ponny. Kan inte annat än gilla den. Jag är inte ensam; över två miljoner har redan sett ponnyn på Youtube.

Three hyllar sina kunders intresse för allt ”silly stuff” på internet med sin nya hästkampanj. Roligt och ”shareable”, men skapar den nya kunder? Behåller den gamla? – I kväll bryr jag mig inte. Vill bara dansa till Everywhere – A-ooooo, I wanna’ be with you everywhere. Vill du haka?

Ha det gott!

Känslorna som väcks.

När fågelkvitter, grönska och ljuset ersätter snö, frusna fingrar och mörka dagar väcks något i mig. Lusten att springa, surfa och andas frisk luft tar över. Och det är vad som händer nu – solen är här.

Årets surfpremiär har ännu inte ägt rum. Vilket inte är likt mig; premiären 2012 hände mindre än 50 timmar efter att nyårsraketerna fyllde januarihimlen med liv. Nu har det gått mer än 50 dagar. Och så maktlös är jag när vädret får dikterar min fritid.

Jag kitesurfar mest, men andra sorters vattenlekar lockar lika mycket. Tror du min surftarm kittlade till när Lapoint lägger upp en film från deras surfcamp i Portugal? Du får en gissning!

Lapoint Surfcamp Portugal from www.lapointcamps.com on Vimeo.

Den som väntar på något gott.. tänker jag.
Nu är det dags att vara produktiv. ”Knowledge never sleeps”. Typ.
Ha det fint!

Vine – rörliga bilder på ett enkelt sätt

Vine är den senast tända sociala medier-stjärnan ovanför oss. Med den kan du kreera filmklipp som är max sex sekunder långa på ett barnsligt enkelt sätt. Tack vare ”tap to record ” och ”release to paus” har du ett verktyg som öppnar upp portarna till en lekplats där bara din kreativitet sätter gränserna.

Discoheads Galaxy

Reklamens syfte är att få någon att tycka något, göra något eller att inte göra något. Så är det. Läste på Resumé att Tallink Silja (i samarbete med byrån Lovely Amsterdam) släppt en ny reklamfilm för deras partykryssningar. I filmen ser vi ‘discokentaurer’ – hälften människor, hälften discokulor – som arbetar sig fram till den ultimata festen – Discokryssning med Tallink Silja.

Kampanjen har en idé som går att bygga på, reklamen säljer på ett fint sätt, är bra producerad och får mig att vilja göra något. Just nu funderar du över vad jag vill säga med det här; det enda jag vill säga är att varför var det bara lastbilschaufförer, pensionärer och en jävla massa cigarrök på min partykryssning? Det fanns fan inga mytologiska partydjur ombord; bara en massa rövspringor och andra ”partytricks”.

Så inget illa menat mot reklamen. Bara vad jag fick uppleva till sjöss. Tur att vi var tre musketörer med oändliga mängder G:n longdrinks som reste tillsammans.

---

Hej då. Ses!

Och så blev jag färdig

Idag blev jag färdig med min tenta. Prisa gud, händerna i taket (så klart!), mazel tov och Harlem shake. Lite så är känslan. Sista delen blev en teoriimpregnerad text om vad som händer när människor delar med sig av sina liv i social medier. Jag har döpt den till.. ”Digitalt skryt”.

Jag är nöjd med båda mina texter (Foucault & Bourdieu) och hoppas min kära examinator ska känna likadant. Dock dröjer det (max) 15 dagar till det att resultatet dimper ner i lådan. Får leva i ovisshet fram tills dess.

Nästa kurs börjar på måndag. Det betyder flipflop, frukost i gräset och sena nätter med ”skinny dipping” fram tills dess. Eller inte.

Må väl!

Bourdieu, digitalt skryt och mozzarella

Rubriken lockade hit er? Misstänkte det. Har idag arbetet med del två av min tentamen. Skriver om digitalt skryt, eller mer specifikt ”skryt” på sociala medier. Jag gör detta med hjälp Pierre Bourdieus begreppsapparat. Det är rätt intressant när man väl tänker på det. Varför läggs det upp bilder på vissa saker, men andra inte? Varför vill så många ha högt vännerantal på Facebook, följare på Twitter eller kontakter på LinkedIn? Nu har jag varken tid eller resurser för att kunna bedriva någon form av empirisk djupdykning i ämnet. Mina erfarenheter och obeservationer får tala istället. Vi får se vad slutsatsen blir i morgon.

Jag åt mozzarella på min broccoli innan. Så, nu kan ni sluta undra över den ostiga rubriken.

Kram.

Facebook och Panopticism

Facebook. Närverket där många av oss berättar om hela vårt liv. Intressen, vänner, åsikter och bilder är bara ett fåtal av ämnen vi delar med oss av. Det är väldigt fascinerande hur lätt det är att kommunicera och ta del av vänners liv. Och allt är gratis. Hur bra är inte det?

I min tentamen beskriver jag Facebook (med hjälp av Michel Foucaults begreppsapparat) som ett vakttorn varifrån någon alltid kan iaktta oss. Mitt fokus ligger på de ekonomiska krafterna och mer specifikt organisationer som rekryterar via Facebook och det faktum att fler människor med chefspositioner finns på det sociala mediet. Naturligtvis är det inget fel med det. Alla får vara med.

Ett av Foucaults tre huvudteman är makt (de andra två är subjektivitet och kunskap). I min text försöker jag beskriva hur dessa professionella blickar (de ekonomiska krafterna) disciplinerar oss och utövar makt. Vi är objekt för dessa blickar och vi ”tar på” oss de beteenden som behagar blicken. Det kan vara något så enkelt som att inte uttrycka åsikter som är olämpliga i arbetsgivarens ögon eller att framställa sig själv så respektabel som möjligt i en rekryterares ögon.

Min poäng är att företag kan utöva makt på grund av en anledning. De har något som människor behöver i dagens samhälle – arbetstillfällen. Jag tycker inte det är fult att jobba. Snarare tvärtom. Att få bidra till en gemensam välfärd (inte (m)ycket fokus på den nu dock) är viktigt för mig. Men att jobb och indirekt då företag ska få vara solen i vårt solsystem är fel. Att den offentliga världen och dess värderingar inkräktar och tar över den privata är fel.

Kortfattat, Facebook kan (i vissa fall) liknas vid en övervakningskamera som inskränker vår ”fria” rörlighet. I en liberalt(!?) samhälle. *sniff* Vampyrisering *sniff*.

Sen finns det ett annat diskussionsämne, all den datan som företag har tillgång till. Där kan vi snacka om att ekonomi är högst upp i hierarkin. Men inte mer om det i kväll!

Happy monday!

Torsdagstankar

Idag har jag läst det sista om Pierre Bourdieu inför tentamen. Älskar inte Bourdieu, men jag GILLAR hans teori och begreppsapparat. Varför? Av den enkla anledning att jag kommer kunna använda hans verk i mitt framtida jobb (om allt blir som jag tänkt just nu). Så det känns bra. Kul.

Tentamen är uppdelad i två frågor. En om Foucault och en om Bourdieu. Vi ska själva välja ett fenomen och med hjälp av respektives begreppsapparater ta isär och förklara fenomenet. Tror jag ska välja lagidrott och fotboll. Mest för att jag har mycket empirisk erfarenhet från det. Vi får se helt enkelt.

Trots en massa litteratur att läsa har jag samlat ihop tillräckligt med Fuel points för att nå dagens mål. Vilket tar mig in på träning. Igår skrev jag om mina träningsmål. Och idag klarade jag ett ”halvt” mål. Nämligen en halv (jag kom ner, men inte upp) handstående armhävning, utan något stöd. Det är alltid något. Målet är dock att klara en hel.

Nu vill ögonen stängas. Ha det gott.